Jag heter Terttu och ska berätta mitt vittnesbörd om det som tycks vara omöjligt för människor men möjligt för Gud.

Gifte jag mig

1974 1/11 gifte jag mig. Då var jag 26år och min man var 22år. Vi hade kännt varandra ett par år då. Och vi tillhörde en friförsamling. Vi var bara kompisar först.En dag besökte han mig och frågade om vi kunde gå ut och jogga tillsammans. Vi började träffas regelbundet. Vi joggade eller fikade hemma hos mig. En dag föreslog han att vi skulle förlova oss. Jag sa ja och vi köpte ringar och vi reste till ett äldre par som jag kände. De bodde i en annan stad och hade ett hus. Vi övernattade där. Vi sov i samma rum men hade bestämt oss att vänta med sex tills vi hade gift oss. Min man hade inte varit tillsammans med flickor före mig och jag hade en kristen livssyn att den biten tillhörde äktenskapet. Vi gifte oss ett halvår senare och firade med släkt och vänner hemma hos min mamma. Jag hade en tjänst på sjukhuset och jobbade natten ofta. Församlingen välsignade oss efter giftermålet.Jag hade inget fått veta att jag skulle vara brudklädd så de fasade sig för det att jag inte var det.

Bilolyckan

Elva dagar efter bröllopet skulle vi en dag hälsa på min svärmor. Vi skulle promenera dit och hem. Det var sent på kvällen och redan mörkt när vi skulle hem igen. Vi skulle korsa en stor väg. Men där fanns ett övergångsställe. Jag började att gå över och då plötsligt kom en bil från ingenstans och körde på mig. Jag bara flög framför bilen och sedan minns jag att jag låg på marken. Jag sa till min man håll mig i handen jag är rädd. Sedan kom ambulansen och polisen. De frågade om jag var gift? Och hur gammal jag var? Och vad jag hette? Sedan minns jag inte mer.

Jag fick ligga på intensiven i 3 veckor. Fick 20 påsar blod. Och opererades 5 gånger. Hade multipla frakturer benbrott. Fick ligga på ortopeden i 4 månader. Och fick lära mig att sitta och stå och gå igen. Senare flyttades jag till rehabavdelningen. Jag behövde opereras igen senare. Vänster ben hade inte läkt efter ett halvår. Fick komma hem på permission.

Guds helande

Min svärmor tog mig till ett kristet möte. Och där var en ung afrikansk flicka som bad för sjuka. Och hon bad för mig medans jag satt där. Plötsligt kände jag att benbitarna som var krossade i vänstra benet rörde på sig och någon kraft tog tag i det. Jag hade en avlastningsställning i benet. Jag vågade inte ta av den förrän jag var hemma och jag tänkte att om Gud har verkligen helat mina ben så ska jag ställa mig upp. Och jag ställde mig upp ifrån rullstolen och mina ben höll!

Jag var planerad för operation igen och jag promenerade dit och sköt rullstolen framför mig. Sköterskorna skrek när de såg mig och frågade vad jag hade gjort? Och de placerade mig i en rullstol skyndsamt. Och de körde mig till röntgen. Röntgen bilderna visade att benen var läkta!

Ortopedläkaren som var son till biskop Gärtner sa att: Detta är Guds stora underverk! Att du kan gå efter alla skador.

Livet efteråt

Jag födde två barn efter olyckan. Och jag bad till Gud att jag skulle få vara frisk ända tills barnen blev vuxna. Och det blev så.

Min man och jag skilde oss efter 10år som gifta. Han orkade inte med omgivningens inställning till att han var gift med en "invalid" Församlingen vände mig ryggen. Det gick elaka rykten om att jag skulle ha skadat huvudet i olyckan och att jag inget begrep. Men Gud lämnade mig inte. Med styrkan ifrån Gud har jag orkat leva efter olyckan. Mina barn och barnbarn skänker mig glädje !